3 frågor

Fick tre frågor av en läsare när jag bad om tips och råd vad jag skulle blogga om. Har tagit lite tid att svara på dom men bättre sent än aldrig!
 
Hur känns det att vara mamma?
Det första 2 veckorna hann jag inte ens känna efter. Man går in i "mamma-mode" så fort man får bebisen i sina armar. Nu börjar allt lägga sig men tycker fortfarande att det inte känns annourlunda eller konstigt utan mer som en självklarhet och att det alltid har varit så här!
 
Något som blev annorlunda mot vad du hade föreställt dig?
Innan bebisen föddes var jag väldigt nervös och pirrig inför att ta hand om D. Han var ju så liten och hjälplös! Så fort D kom ut försvann all nervositet. Jag måste säga att jag är betydligt lugnare än vad jag trodde att jag skulle vara och stressar inte upp mig.
 
Hur känns det att vara tre nu?
Hur det känns att vara tre kan jag inte riktigt svara på ännu. Det mesta kretsar fortfarande kring D. Vi turas om att ta hand om honom medans den andra gör nödvändiga saker som att äta och duscha. Så just nu känns det mest som om det är jag och D eller min man och D. Ska bli mysigt med lite familjetid sen när D blivit lite större. Ska också bli mysigt med lite vuxentid. Just nu kretsar allt kring D och han är det ända vi pratar om. Antar att det lägger sig lite efterhand och att man hittar tillbaka till den övriga världen och vad som händer där.
 

Förlossningsberättelse

Natten till söndagen vakande jag av att vattnet gick. Ringde in till förlossningen som bad oss komma in söndagsmorgon för en kontroll. Jag somnade om men vakande ett par gånger under natten av värkar.

Söndag morgon åker vi in till förlossningen där de kollar bebisen ctg-kurva. Allt såg bra ut så vi fick åka hem igen och vänta på att jag skulle vara öppen 3 cm.

Vid halv 11 på söndagen börjar mina värkar ordentligt. Det kommer var 10:onde minut och vara strax under en minut. Jag jobbar mig igenom värkarna genom att sitta på en pilatesboll vid bordet med en kudde framför mig för vilo-pauserna. Jag använder mig av profylax-andningen. Jag har också en TENS-apparat fäst på ryggen.

Kl 5 på eftermiddagen kommer värkarna med 3-4 minuters mellanrum och är en minut långa.

Vi åker in till förlossningen och jag var öppen 3 cm så vi fick stanna. Fortsätter jobba mig igenom värkarna på samma sätt som hemma. Vid kl 7 är jag öppen 5 cm. Barnmorskan undrar om jag vill testa lustgasen för jag började bli lite trött och ville testa något annat. Sagt och gjort. Enda problemet var att man ska andas på ett annat sätt än profylaxandningen när det kommer till lustgasen vilket gjorde att jag tappade fokus totalt, blev också ”full” och kunde inte koncentrerara mig. Värkarna gjorde så mycket ondare och jag ville verkligen ha epidural. Fick epidural vid 8 och då var jag öppen 6 cm.

Nu börjar tiderna bli lite luddiga men ett par timmar senare har värkarna stannat av lite så jag måste upp och röra på mig. Då visar det sig på ctg-kurvan att ”D”-s hjärtljud gick ner. Det tog andra tester som visade lite halvdanna resultat. En läkare kom in och sa att dom kommer avbryta förlossningen och göra ett kejsarsnitt för bebisen var redo att komma ut nu direkt.

Här blev jag så ledsen och grät och var rädd att något var fel på bebisen.

Strax innan 12 natten till måndagen kom ”D” ut via kejsarsnitt. Han skrek till direkt vilket lugnade mig något. 10 min senare fick vi resutaltet på hans apgar-test vilket var 9, 10 och 10. Först nu kände jag mig lugn!

Såhär i efterhand har man så klart massa tankar och känslor angående förlossningen.

·         Profylaxandingen hjälpte mig supermycket tyckte jag.

·         TENS-apparaten var också en av mina bästa vänner.

·         Lustgasen förstörde jättemycket för mig för jag kunde inte fokusera och jag tappade kontrollen.

·         Epidural var inte så läskig som jag trodde.


Hej!

Nu är jag här! Kom i söndags och var så liten och söt. Mamma har fullt upp med att amma mig dygnet runt men hon bloggar så fort hon hinner!


Från den ena dagen till den andra

Nu är det inte många dagar kvar till BF, 3 närmare bestämt. Har inga känningar än så vi får väl se när det blir.
 
Vissa dagar är jag iaf väldigt rastlös och utan tålamod, vill att bebis ska komma nu. Jag vill bara att förlossningen ska sätta igång och vid minsta lilla känsla i magen tänker jag: "Ja nu så är det dags!". Längtar efter vår bebis och att få klä honom i alla fina kläder som väntar på honom. Att gå långa promenader med honom i barnvagnen och bara mysa.
 
Andra dagar är jag rätt nöjd med att vara gravid och känner att det inte är någon brådska (så länge han kommer relativt nära BF.) Mår rätt bra för tillfället och jag försöker njuta av att vara ledig. Den här tiden kommer inte tillbaka igen liksom. Att få gå och vänta, undra och längta samtidigt som bebisen sparkar för fullt inne i magen.
 
Hur som helst ska det bli spännande att se när han bestämmer sig för att titta ut!

13 veckors skillnad

Man blir lite storleksblind angående magen. Varje gång inför BM-besöket undrar jag om magen verkligen har växt? Men varje gång har den växt och när man jämför såhär så växer ju både den och jag! hehe


Uppdatering: Graviditeten

Är nu i vecka 38 vilket betyder att bebisen är färdigutvecklad. Allt är färdigt här hemma också så får min del får han gärna komma nu. Vagnen är här, bebisrummet är färdigt, allt är tvättat och jag känner mig redo. Nervös och pirrig men absolut redo=)
 
Graviditetskrämporna börjar komma smygande nu också. Kramp i vaderna natt och dag, blödande tandkött, halsbränna, illamående, ryggont och så den evigt otroliga tröttheten! Men jag ska väl inte klaga, får vara glad för att jag mått bra största delen av graviditeten, nu är det ju bara några veckor kvar.
 
Förlossningen då? Är faktiskt inte vidare nervös för den. Jag känner att jag har förberett mig så gott jag kan, gått kurs, läst på och haft mig. Det spelar ingen roll vad jag mer gör, resten kan jag inte förbereda mig för. Det jag tycker känns jobbigast är att inte veta när, var och hur det hela ska börja. Planeringsmänniska och kontrollfreak som jag ju är.
 
Har iaf börjat längta riktigt mycket efter min lille bebis nu!

Graviditeten just nu

Är nu i vecka 35 och börjar känna mig stor som ett hus. Jag kommer på mig själv med att pusta och stöna så fort jag rör mig. Börjar få problem med kläderna igen. Inget som riktigt passar. Mina jeans börjar bli för små över magen, får inte riktigt upp dom.
 
Mår mycket illa. Äter jag mår jag illa, äter jag inte mår jag illa. Samtidigt är jag mer sugen på bröd och socker nu än jag varit innan. Det är nog min kropp som säger åt mig att ladda upp inför förlossningen.
 
Utöver detta mår jag fortfarande bra. (Oftast, kan fortfarande inte röra mig för mycket utan att magen säge rifrån.) Inga andra direkta gravidkrämpor. Känner mig pigg och orkar hitta på lite mer sociala saker nu, så länge jag slipper röra mig så mycket.
 
Nu är det inte lång tid kvar och det börjar kännas lite pirrigt!
 
Kommer leva i dessa byxorna ju längre tiden går känner jag på mig. Supersköna mamma-mjukisbyxor från Ullared.

Mjölk - en räddare i nöden

Det finns en sak jag inte har kunnat leva utan under min graviditet. Mjölk! Den har räddat mig många nätter. Har vaknat och druckit möljk nästan varje natt under graviditeten.
 
I början vaknade jag av att jag var hungrig och mådde illa. Ett glas mjölk senare somnade jag lätt om igen.
Ett tag vakande jag varje natt med halsbränna. Ett glas mjölk senare och allt var bra igen.
På senaste tiden har jag inte kunnat äta utan att må illa, vilket har resulterat i att jag äter mindre än innan men dricker ännu mer mjölk!
 
När vi sov på hotell när jag var i v 29 vakande jag på natten (enligt min dygnsrytm, egentligen var nog klockan inte mer än 11) och mådde illa och hade halsbränna. Försökte somna om men började få lite smått panik efter en stund. Jag behövde ju min mjölk! Min snälla man fick springa ner till Burger King och köpa till mig. Sen kunde jag lugnt somna om igen=)

Hormoner

Har varit lite stolt och mallig över att mina hormoner har varit under kontroll hittils. Men vär vi byggde möbler för någon helg sen gjorde jag något som inte var likt mig. Det måste ha varit hormonerna som spökade!
 
Min man fick bygga alla möbler medan jag tittade på vilket jag inte tycker är jättekul. Jag älskar att bygga IKEA-möbler men magen sa ifrån som vanligt.
 
Efter en stund tänkte jag att jag iaf kan bygga lådorna som ska vara i sängen. Det var små delar och jag kunde sitta på samma ställe utan att behöva röra mig för mycket. Men när det var dags att sätta på botten på lådan upptäckte jag att jag hade byggt ihop den fel.
Jag blev jätteledsen och började gråta. Kände mig superdum och var så förtvilad över att jag inte ens kan bygga IKEA-möbler längre!
 
Inte riktigt likt mig. Kan bara skylla på homonerna!

Profylax kurs på RundoSund

Förra helgen var vi alltså på en profylaxkurs i Malmö på RundoSund. Vi åkte därifrån mycket nöjda med helgen även om det är svårt att riktigt förstå då detta är vår första förlossning.
 
I kursen ingick det mycket fakta och många övningar.
 
Vi börjar med faktan. En barnmorska ledde kursen och berättade väldigt sakligt och faktamässigt vad som händer under en förlossning. Vad som sker i kroppen, vad som sker i rummet, vad kan man förvänta sig, olika reaktioner och olika scenario som är vanliga. Hon visade tydligt med dockor och en hemmastickad livmoder. hehe
 
Huvudordet under hela helgen var AVSPÄND. Därför pratades mycket om hur man slappnar av. Vi fick avslappningsövningar att träna på.
 
Sen kommer vi till det viktigaste i profylaxen. Andningen! Vi gick igenom 4 olika viktiga andningar och vi fick öva på dem. Jag höll på att dö av skratt och hade svårt att fokusera inför 9 andra par!
 
För min mans del var det skönt med kursen då han såklart fick mycket konkret fakta att ta till sig. Han fick också många konkreta övningar han kan använda sig av för att "underlätta" för mig under förlossningen.
 
Så de närmaste månader ska det övas avslappning, massage och andning här hemma.
 
Det blir högsta betyg på kursen från oss just nu iaf. Sen får jag återkomma efter förlossingen om det var användbart eller inte!
 

It's a boy!

När vi gjorde RUL kunde man inte se på bebisen vilket kön den var, för den gömde sig lite. Jag ville så gärna veta! Men sen accepterade jag det ändå och det spelade mig ingen roll längre om jag visste nu eller sen. Men för cirka 2 veckor sen kände jag att jag inte kunde vänta längre, jag ville verkligen veta!
Så vi bokade in oss på ett ultraljud på Emmaultraljudskliniken i Malmö. När vi ändå var i gång lyxade vi till det med 3D-bilder.
Vi hade ingen sammarbetsvillig bebis denna gång heller då den låg med benen över ansiktet när det var dags att ta bilder. Jag fick upp och hoppa och akrobatisera så den skulle lägga sig på ett annat sätt. Till slut fick vi till ett par bilder där man ser lite av ansiktet.
 
Könet däremot var det inga problem med att se denna gång. Vi ska få en liten *trumvirvel* POJKE!
 
(Har bara positivt att säga om Emmakliniken. Liite i dyraste laget men personalen var vänlig och verkligen tillmötesgående. Dom drog över tiden med en kvart så att vi skulle få några bilder. Så jag är väldigt nöjd!)

Vecka 29 och tredje trimestern

Idag gick jag in i vecka 29 och därmed tredje trimestern.
 
Just nu mår jag faktiskt förvånadsvärt bra! (Peppar, peppar ta i trä)
 
Under första trimestern kände jag mig som någon sorts zombie. Hade bomull i hjärnan och sov mig i princip igenom alla 14 veckorna.
 
Under andra trimestern blev jag väldigt "trött" i nedre delen av magen så fort jag har stod eller gick, vilket ledde till mycket sammandragningar. Hade också stora sömnproblem och sov knappt något på nätterna.
 
Nu är alltså tredje och sista trimestern här och jag känner mig piggare och klarare i huvudet än innan.
Somnar fortfarande prick klockan 8 varje kväll men det kommer jag nog inte undan! Dock sover jag mycket bättre på nätterna och är ibland lite småchockad när jag vaknar över hur bra jag sovit.
Magen blir inte "trött" lika fort som innan, klarar av att stå och gå liiiiite längre stunder än innan. Det känns nästan som om att när bebisen växt så har vikten fördelats annorlunda i magen eller nått.
 
Nu håller jag tummarna att jag får må såhär bra resterande veckor så jag kan njuta av graviditeten och våren!

Mer fosterrörelser

Jag har en väldigt aktiv bebis i magen. Den sparkar som sagt hela dagarna och nätterna. Det började i vecka 17 med sparkar och en mage som liksom poppade när jag låg ner, sen fortsatte det med att jag kände beisen sparka när jag låg, stod, satt och gick.
Nu är jag i vecka 27 och dom senaste dagarna har jag börjat känna lite annorlunda rörelser. Visst kommer det fortfarande sparkar men nu känner jag mer att bebisen rör sig där inne, som om den gnider sig mot insidan av magen liksom.

Bra och dåligt just nu

 2 saker är väldigt jobbiga med graviditeten just nu och en är lite extra rolig.
 
-Sömnen
Kan inte sova på nätterna. Vänder och vrider på mig hela nätterna, vaknar flera gånger varje natt, antingen har jag ont i ryggen, drömmer mardrömmar, behöver kissa, mår illa eller så bara vaknar jag och kan inte somna om. Sömn är min akilles-häl. Utan min sömn fungerar jag inte!
 
-Huvudet vill mer...
Jag vill så himla mycket just nu. Fixa och dona här hemma, ordna bebisens rum, umgås med vänner och fika, äta och ha kul. Tyvärr så vill inte min kropp det. Den säger Stopp direkt. Har sammandragningar så fort jag går för fort, lyfter eller rör mig för mycket!
 
+Mycket röreser
Bebisen rör sig väldigt mycket och starkt just nu. Hela dagarna och hela nätterna känns det som. Undrar om den någonsin sover? hehe
I början kände jag mest forsterröresler när jag låg ner men nu spelar det ingen roll vad jag gör. Helt plötsligt kommer det flera små (stora?) sparkar. Så mysigt!
 

PregnancyBrain

Har ju skrivit innan att jag har sluppit undan många av graviditetssymtomen hittils. Inga gråtattacker eller häftiga vredesutbrott, inga konstiga cravings och inget illamående. Något jag inte har sluppit undan däremot är "pregnancybrain".
 
Nu för tiden glömmer jag ALLT och gör konstiga saker! Kan sitta i soffan och tänka att jag måste ta min järntablett, reser mig och kommer ut i köket och gör något annat istället.
 
Min man frågade min för ett tag sen om vi inte kunde åka till Kroatien i september detta året. Jag blev lite smått irriterad på honom och påpekade att han vet att jag inte kan ta semester i september. Efter att han tittat konstigt på mig ett tag insåg jag att jag ju faktiskt kommer vara mammaledig.
 
När jag hade tjejmiddag i lördags satte jag en kniv och gaffel i salladsskålen istället för salladsbestick. Alla tyckte det v alite svårt att få upp nån sallad på tallriken och efter ett tag kom vi på varför!
 
Häromdagen låste jag nästan ute mina kollegor när jag gick hem, då jag låste dörren fast alla var utomhus.
 
Det värsta är att jag inte kommer på mig själv med att göra dessa konstiga saker utan någon måste påpeka det för mig för att jag ska inse det!
 
 
 
 

Att förbereda

Det är mycket som ska inhandlas innan bebis är här. Ni vet hur jag älskar att shoppa så för mig är det inga problem;)
 
Ända sen jag fick reda på att jag var gravid har jag i mitt huvud shoppat och ordnat antingen superflickigt eller väldigt pojkigt. Inget genus här inte. Nu förtiden finns det ju så otroligt mycket fina och gulliga flickiga och pojkiga kläder och grejer. Tji fick jag när dom inte kunde se könet på vår bebis och jag nu måste förbereda neutralt.
 
Tyckte det var väldigt tråkigt i början och kände att det tog det roliga från att förbereda lite.
Men jag har inte mycket val helt enkelt så nu är det neutralt som gäller! Sen så fort bebisen tittat ut kommer jag väl hänga i affärerna i stan och shoppa antingen pojkigt eller flickigt.
 
Tycker det är svårt att hitta framförallt kläder (är mest det jag tittat efter än så länge) som inte är rosa, blåa eller vita för neutralt.
Men blev positivt överraskad idag när jag hittade ett gulligt neutralt startpaket från Ellos som till och med kräsna jag gillade!
 
Klick Klick sa det och nu är det på väg hem till mig som först ainköpet till bebisen!
 
 
 

Barnvagnsköp

Ni som känner mig vet att det måste vara perfekt och jag måste ha alla fakta innan jag kan bestämma mig. Så efter att ha forskat en massa och tänkt och tänkt och tröttat ut min man med barnvagnsprat har jag äntligen bestämt mig! Nu vet jag vilken barnvagn jag vill ha!
 
Något som jag var osäker på var ju det här med egonomisk sittdel. Enligt föräldrar är åsikterna skilda men väldigt många gillar den ergonomiska sittdelen framför allt till lite mindre/yngre barn.
 
Men jag ville ju gärna ha lite riktigt fakta också. Hittade en youtube-film som jag tyckte verkade rätt logisk. Enligt den spelar det inte så stor roll om det är en ergonomisk sits eller inte så länge sittdynan är plan.
Så slutsats? Som läget ser ut just nu kommer vi köpa en Emmaljunga Nitro. Vi kommer köpa en hårdlift till, då liggdelen är lite för stor för min smak. Vi bor också i lägenhet som det känns smidigt med en hårdlift så jag slipper släpa med mig hela vagnen upp för trapporna varje gång.
Vid behov (eller innan om jag inte kan hålla mig) kommer vi också köpa till en ergonomisk sittdel. Det finns olika modeller som passar Nitro-chassit, både begagnade och nya.Så nya forskningen går ut på att ta reda på vilken av Emmaljungas ergonomiska sittdelar som är bäst! Någon som har åsikter eller tips så är dom väldigt välkomna=)
 
 
Nu känner jag mig väl förbered när det kommer till vagndelen=)
 

Fosterrörelser

Enligt min gravidapp står det att man kan börja känna fosterrörelser i form av lätt fladdrade i vecka 18.
 
För mig började det direkt med riktiga "stötar" på min hand på magen. Jag kände inte alls någon fjäril eller fisk som alla beskrev det. Jag skulle mer vilja beskriva det som det känns när du håller handen på din puls. Fast nu var det oregelbundet och starkare.
 
Första gången jag kände bebisen röra sig var i vecka 17.Jag låg i sängen med handen på magen och skulle sova när jag helt plötsligt kände något som "stötte" till min hand. Undrade lite smått om det kunde vara bebisen men tänkte inte mycket mer på det. Nästa kväll när jag jag låg i soffan och tittade på tv hände det igen, fast flera gånger på rad. Då var jag säker på att det var bebisen!
 
Vi skulle på ultraljud en och en halv vecka senare och det var en riktigt lättnad att ha känt fosterrörelser innan. Var inte alls nervös för ultraljudet och var säkert på att allt skulle vara bra!
 
Min man kände bebisen stöta på hans hand i vecka 20. Vilket också enligt appen är väldigt tidigt.
 
Har sett rörelser utanpå min mage några gånger också. Fast bara någongång. Har inte riktigt tålamod att ligga och titta på  mina mage hela tiden...
 

Viking vs Nitro

Vilken barnvagn ska man välja, det är den svåra frågan. Det finns hur många märken och sorter som helst på marknanden. Våra krav på vagn var att den måste vara liten och smidig då vi har liten bil och jag är klen hehe. Då fanns det helt plötsligt inte så många alternativ kvar längre, vilket kanske egentligen var rätt skönt!
 
Vi väljer nu mellan Emmaljunga Viking och Emmaljunga Nitro. Det är egentligen två rätt lika vagnar, storleksmässigt är Viking 4 cm smalare och prismässigt är dom ungefär lika dyra.
Den största skillanden på vagnarna är enligt mig sittdelen. I Viking finns det så kallad ergonomisk sittdel. Man kan inte fälla bak ryggstödet och ligga helt rakt utan man lutar hela "stolen" neråt. I Nitron finns en vanlig sittdel.
 
Jag har googlat åsikter och tankar om ergonomisk sittdel och vissa är väldigt nöjda och för vissa funkar det inte alls. Det verkar bero helt och hållet på vilket sorts barn man får! Barn som tröttnar tidigt på liggdelen och är små passar tydligen utmärkt i en ergonomisk sittdel. Barn som är lite större och vill sova på magen/sidan passar bäst i en vanlig sittdel. Små barn är för stora för Nitron och stora barn är för stora för Vikingen. Det är ju inte så lätt att veta innan vilket sorts barn man får?
 
Har också försökt se om jag hittar någon ordentlig fakta om det här med ergonomisk sittdel. Finns det någon forsking som  visar om det är bra eller dålig? Är det bara en sak som är modern just nu och en fluga liksom?
 
Så nu har jag väldig beslutsångest här hemma. Viking eller Nitro? Någon som har tankar, erfarenhet och åsikter om just det här med ergomonisk sittdel?
 

Flicka eller pojke?

Som jag skrivit innan kunde man inte se på vårt ultraljud och jag hade en liten flickbebis eller pojkebebis i magen. Jag är såååå otroligt nyfiken och vill verkligen veta.
 
Har trott att det var en flicka ändå sen jag fick reda på att jag blev gravid. Dels för att Detti hade en väldigt verklig dröm ett par veckor tidigare där jag födde en liten flicka. Har också haft en känsla hela tiden att det är en flicka, har automatiskt kallat bebisen "hon" när jag har pratat om den.
 
Inatt drömde jag att vi var på nytt ultraljud och då visade dom tydligt att det var en pojke vi skulle få, så när jag vakande kändes det som att det nog är en pojke därinne.
 
Igår var jag också inne och googlade fram lite gammalt skrock om hur man kan veta om man får en flicka eller pojke.
 
Vilken kind sover du helst på?
Vänster betyder pojke, höger betyder flicka.
Jag sover helst på höger, så här lutar det åt flicka.
 
Hur illa mår du?
Mycket illamående betyder flicka, inget illamående betyder pojke.
Jag har mått illa kasnke 5 ggr, så här lutar det åt pojke.
 
Så här höll det på hela tiden. Flicka, pojke, flicka, pojke så jag blev ju inte mycket klokare av det hela.
 
Är supernyfiken på va det är för en liten bebis som sparka roch håller på där inne!
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0