Drömmen känns långt borta.

Jag har alltid önskat att jag kan dansa. Tittat avundsjukt på folk som varit duktiga. Idag var det öppet hus på Impulse dance och jag och Cornelia begav oss dit. Dags att ta tag i drömmen! Haha yeah right. Jag hörde kraset när drömmen gick i 1000 bitar. Jag satte första och sista steget lite halvt, allt däremellan är en parodi.
Men skam den som ger sig. Vi ska anmäla oss till en dancehall klass nu i höst.
Hoppet är det sista som lämnar en!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0