Gravid v 35
Går in i vecka 35 idag och det var några veckor sen jag uppdaterade nu.
Mitt järnvärde har iaf gått upp men är ändå så otroligt trött. Snittar ca 11 tim sömn per dygn (de dagar det är möjligt). Har den senaste veckan haft ordentligt ont i ryggen vilket här påverkat mitt humör. Sammandragningarna avlöser varandra och mensvärken kommer smygande mer och mer.
Mentalt börjar jag känna mig rejält redo för att ha lillebror här hos oss istället för i magen. Har haft mycket oroskänslor dessa veckor och inte kunnat slappna av. Vet inte varför och vad jag oroar mig för men känner nog av hormonerna mer denna gång än med D.
Har inte förberett något praktiskt, tvättat lite kläder i strlk 50. Borde kanske ta tag i lite mer förberedelser?
Har inte känt mig hungrig alls dessa veckor och äter rätt dåligt. Försöker tvinga i mig mat så gått det går för att få energi.
Lillebror rör sig olika mycket i magen från dag till dag. Vissa dagar är det störa bökiga hårda rörelser hela dagen, vissa dagar kommer han igång först sent på kvällen.Vissa nätter kan han vara stilla hela natten, andra nätter känner jag honom hela tiden.
Han ligger med huudet ner, rumpan åt vänster och fötterna uppe vid högra revbenet. Magen är helt sne och ving och det ser rätt roligt ut. Han har nu också fixerat sig.
Kände mig taggad för förlossningen ett par dagar och försökte förbereda mig mentalt. Men just nu är jag inne i "ungen ska ut oavsett"-tänket igen så det går lite upp och ner.
Gravid v 30
Dags för en liten uppdatering om graviditeten igen. Är nu i vecka 30 och har mått sådär de senaste veckorna. Har varit otrolig trött och sovit dåligt. Har ätit och ätit men det har inte känts som om jag har någon energi alls. Var hos barnmorskan förra veckan och hon tyckte jag såg väldigt påverkad och tagen ut. Det visade sig att mina järnvärden var väldigt låga så fick ta extra prover.
Har under dessa veckorna varit extremt lättstressad och stresspåverkad. Brukar inte bli stressad och så men har känt själv att jag varit väldigt känslig. Har dessutom varit på hemskt humör och känt mig alllmänt dålig. Men allt det hänger säkert ihop med järnvärdena så nu har jag fått börja käka massa extra järntabletter.
Bebisen har varit väldigt aktiv (som vanligt) och levt rövare i magen dygnet runt i princip. Magen hoppas fram och tillbaka och rörelserna käns långasamma, starka och liksom "gnidiga". Fram till för 3 dagar sen. Då kände jag ingeting på hela natten och på morgonen var han helt stilla trots att jag tryckte och buffade på magen i säkert 15 min. Fick lite panik och åkte in till förslossningen för att göra ctg-kurva som såg bra ut. Bebisen höll sig sen fortsatt lugnt i 3 dagar till och vi fick gjort ett ultraljud också som visade på att allt var bra. Han har nu börjat med sina vilda starka rörelser igen, dock börjar han få lite sovrutiner inne i magen sa doktorn vilket ju är positivt!
Äntligen har vi även bestämt namn på den lille därinne som vi alla är nöjda med. Det passar på alla våra kriterier!
Magen är fortfarande liten men bebisen är precis medelstor enligt ultraljudet så större än vad D var alltså.
Inga direkta cravings nu heller, har bara känt att jag behöver energi hela tiden som sagt så sötsuget har väl varit rätt stort.
Går in i vecka 31 imorgon och hoppas på lite positivare uppdatering nästa gång.
Lilla magen v 25
Tiden och veckorna flytet på. Jag vet att alla säger detta men vem trodde att man inte ens skulle ha nån koll hur långt gången man är i graviditet nr 2. Fick till och med kolla appen innan jag skrev överskrift för att få veta. Ibland glömmer jag att jag är gravid och har lite svårt att fatta det emellanåt. Vilket resulterar i att jag tar i lite för mycket och då blir jag påmind.
Magen är fortfarande liten och pluttig och börjar bak på ryggen.
\n \n \n \n
Det var som jag trodde i förra inlägget. Många av krämporna från v 22-23 är borta. (Stor utveckling av hjärnan då) Ingen kramp i vadera och mindre illamående. Dock hänger sammandragningarna kvar.
Jag är inte vidare hungrig men försöker tänka på att äta ordentligt.
Hjärnan har gått på högvarv med att tänka på namn. Otålig som jag är vill jag bestämma nått. Mina favoriter just nu är Lias, Benjamin, Adrijan och Devon. Min man säger bara nej till allt hehe.
Vecka 21 - Nu kom krämporna
Vecka 21 har passerat och blivit vecka 22 och dessa veckorna är fulla med fler graviditetskrämpor än veckorna innan.
\nFör det första sover jag så otroligt dåligt. Kan kroppen redan ha ställt in sin på bebisrytm? Jag vaknar på pricken varannan timme hela natten och vänder och vrider på mig. På morgonen kommer jag knappt upp ur sängen.
\nKramp och strålningar i vaderna har jag känt av lite smått på nätterna hittills (vilket i och för sig suttit kvar sen första graviditeten) men nu har jag känt det mer eller mindre dygnet runt och dessutom i en starkare variant.
\nIllamående är med mig stora delar av dagen men framförallt på morgonen.
\nPrecis som med första graviditeten har jag dessa veckor fått röra mig lååååångsamt annars kommer sammandragningarna. Jag har ett jobb som innebär mycket golvtid med lektioner och att hjälpa barn och sen att komma hem till D med ännu mer upp och ner från golvet har påverkat mycket känner jag. Försöker nu undvika det så mycket jag kan, framför allt på jobb óch det känns lite bättre faktiskt.
Sen är jag fortfarande sååå trött. Lägger mig runt 8 trots att jag oftast lyckas somna 30 min på min rast om dagarna.
\nVar ska detta sluta? Kan hoppas att det går över efter vecka 22-23 då det tydligen är de veckorna hjärnan utvecklas mest. Kanske det blir en smart bebis som kräver mycket av min kropp för att utvecklas så bra som möjligt?;)
Magen har växt en del känner jag trots det är den inte så stor och synlig. Det har hänt att folk blivit förvånade när jag sagt att jag är gravid.
Namn?
Varit lite tyst här i veckan med krämporna har kickat in en efter en här. Kommer lite uppdatering sen men först tänkte jag skriva om en annan sak som jag funderar mycket på just nu. Namn? Vad ska lillebror heta? Både jag och min man tycker mycket om Tristan även om det inte känns 100% för mig. Jag gillar Benjamin men min man är inte lika glad för det. D tycker vi kan döpa lillebror efter vem som helst i TMNT tom Krang och Shredder. Svårt det här! Har ni några förslag?
Beställde hem en hel höög med dessa godis från Matsmart. Äter minst 1 om dagen!
</div
\n \n
Gravid vecka 20
Då har halva graviditeten flugit förbi. Är nu i vecka 20.
Känner mig piggare, iaf dagtid. Då är hjärnan inte lika grötig som innan. Vissa kvällar orkar jag till och med vara vaken till halv 9. Har däremot svårt att sova på nätterna och hittar ingen bekväm ställning och det börjar göra ont överallt när jag ligger.
Bebisen sparkar för fullt, vissa dagar så det nästan gör ont andra dagar små förstiktiga buffar. D har också lyckats känna bebisens sparkar. Han hade tålamod och låg och väntade.
Det är en pojke som ligger i magen och växer till sig för att bli lillebror. På ulatraljudet i vecka 13 och när vi lyssnade på hjärtljuden v 15 var det en riktigt vild bebis sa alla sköterskor. Han for som en pingisboll över hela skärmen och hjärtljuden var svåra att höra för att brusande när han rörde på sig. På ultraljudet i vecka 20 var det en väldigt lugn och medgörlig bebis sa sköterskan. Så vi har fått lite smakprov på än det ena, än det andra. Spännande att se vilken personlighet som tittar ut.
Fortfarande inga direkta carvings men kan bli lite mer sugen på något speciellt ibalnd, nån vecka åt jag mycket äpple, nån vecka var jag sugen på yoghurt med kanel. Är hungrig varanan timme och försöker undvika socker men det är lättare sagt än gjort denna graviditet.
Magen börjar fortfarande bak på ryggen och känns inte så stor. Den är lite mer utspridd än förra gången.
"Jag ska bli storebror"
Idag var vi på ultraljud och D ska få en lillebror! (Äntligen fick jag till bilderna för tillkännagivandet)
Gravid uppdatering
Är nu i vecka 16 och har börjat känna bebisen röra sig. I början kändes det som små bubblor som sprack inne i magen "poff" eller popcorn som poppades. Men i lördags kväll när vi tittade på Melodifestivalen (som förresten var ett stort slöseri med tid. Hur kan de vara så dåligt?) så kändes det verkligen som hela bebisen levde rövare inne i magen.
\n
\n
Jag har fortfarande inte tagit en enda magbild. Fy på dig! Däremot börjar jag så smått känna mig som om jag återvänt från de döda. Känner mig lite piggare, ibland.
\n
\n
Har inte haft cravings på någon speciell mat under dessa månnder däremot har kroppen skrikit efter kolhydrater och socker. Tror det kan bero på att jag varit så trött och kroppen behöver snabb energi? Har försökt att inte stoppa i mig för mycket socker, håller mig till helgerna och på vardagarna har jag nallat på D's sockerfria godis.
\n
\n
Det är mycket som är annorlunda från första graviditeten.
\n
- \n
- Tröttheten är densamma däremot kan jag röra mig mer fritt. Kommer ihåg att jag fick sammandragningar så fort jag rörde mig med D. \n
- Med D mådde jag illa om jag såg något sött och kunde bara äta nyttigt. Nu känner jag att det är rätt tvärtom. \n
- Magen ser annorunda ut, med D hade jag en liten bula fram på magen denna gång börja0 rmagen bak på ryggen typ. \n
- Jag mår mer illa, ibalnd kommer det över mig och jag mår illa ett bra tag. Det brukar hjälpa att äta något (socker) eller sova. \n
\n
Fortssättning följer förhoppningsvis med en magbild:)
Beställde hem en hel höög med dessa godis från Matsmart. Äter minst 1 om dagen!
\n
\n
</div
Nr 2
Det har ekat tomt här på bloggen ett bra tag. Först har vi varit sjuka hela februari hela familjen. Men den största anledningen är att vi väntar tillskott i familjen. D ska bli storebror i aug! Han har pratat om bebisar och att bli storebror ens innan tanken på lillebror/lillasyster fanns, så han är så exalterad.
\nEgentligen hade jag velat berätta det genom att ta ett fint kort på D med ulatraljudsbilden och nånfin skylt/tröja med texten storebror men jag orkar inte. Den meningen sammanfattar väl ungefär hur jag mått det första 3 månaderna. Sååå trött, jag har levt i ett zombietillstånd ungefär.
\nHoppas och vill iaf att bloggen kommer uppdateras mer framöver!
3 frågor
Fick tre frågor av en läsare när jag bad om tips och råd vad jag skulle blogga om. Har tagit lite tid att svara på dom men bättre sent än aldrig!
Hur känns det att vara mamma?
Det första 2 veckorna hann jag inte ens känna efter. Man går in i "mamma-mode" så fort man får bebisen i sina armar. Nu börjar allt lägga sig men tycker fortfarande att det inte känns annourlunda eller konstigt utan mer som en självklarhet och att det alltid har varit så här!
Något som blev annorlunda mot vad du hade föreställt dig?
Innan bebisen föddes var jag väldigt nervös och pirrig inför att ta hand om D. Han var ju så liten och hjälplös! Så fort D kom ut försvann all nervositet. Jag måste säga att jag är betydligt lugnare än vad jag trodde att jag skulle vara och stressar inte upp mig.
Hur känns det att vara tre nu?
Hur det känns att vara tre kan jag inte riktigt svara på ännu. Det mesta kretsar fortfarande kring D. Vi turas om att ta hand om honom medans den andra gör nödvändiga saker som att äta och duscha. Så just nu känns det mest som om det är jag och D eller min man och D. Ska bli mysigt med lite familjetid sen när D blivit lite större. Ska också bli mysigt med lite vuxentid. Just nu kretsar allt kring D och han är det ända vi pratar om. Antar att det lägger sig lite efterhand och att man hittar tillbaka till den övriga världen och vad som händer där.
Förlossningsberättelse
Natten till söndagen vakande jag av att vattnet gick. Ringde in till förlossningen som bad oss komma in söndagsmorgon för en kontroll. Jag somnade om men vakande ett par gånger under natten av värkar.
Söndag morgon åker vi in till förlossningen där de kollar bebisen ctg-kurva. Allt såg bra ut så vi fick åka hem igen och vänta på att jag skulle vara öppen 3 cm.
Vid halv 11 på söndagen börjar mina värkar ordentligt. Det kommer var 10:onde minut och vara strax under en minut. Jag jobbar mig igenom värkarna genom att sitta på en pilatesboll vid bordet med en kudde framför mig för vilo-pauserna. Jag använder mig av profylax-andningen. Jag har också en TENS-apparat fäst på ryggen.
Kl 5 på eftermiddagen kommer värkarna med 3-4 minuters mellanrum och är en minut långa.
Vi åker in till förlossningen och jag var öppen 3 cm så vi fick stanna. Fortsätter jobba mig igenom värkarna på samma sätt som hemma. Vid kl 7 är jag öppen 5 cm. Barnmorskan undrar om jag vill testa lustgasen för jag började bli lite trött och ville testa något annat. Sagt och gjort. Enda problemet var att man ska andas på ett annat sätt än profylaxandningen när det kommer till lustgasen vilket gjorde att jag tappade fokus totalt, blev också ”full” och kunde inte koncentrerara mig. Värkarna gjorde så mycket ondare och jag ville verkligen ha epidural. Fick epidural vid 8 och då var jag öppen 6 cm.
Nu börjar tiderna bli lite luddiga men ett par timmar senare har värkarna stannat av lite så jag måste upp och röra på mig. Då visar det sig på ctg-kurvan att ”D”-s hjärtljud gick ner. Det tog andra tester som visade lite halvdanna resultat. En läkare kom in och sa att dom kommer avbryta förlossningen och göra ett kejsarsnitt för bebisen var redo att komma ut nu direkt.
Här blev jag så ledsen och grät och var rädd att något var fel på bebisen.
Strax innan 12 natten till måndagen kom ”D” ut via kejsarsnitt. Han skrek till direkt vilket lugnade mig något. 10 min senare fick vi resutaltet på hans apgar-test vilket var 9, 10 och 10. Först nu kände jag mig lugn!
Såhär i efterhand har man så klart massa tankar och känslor angående förlossningen.
· Profylaxandingen hjälpte mig supermycket tyckte jag.
· TENS-apparaten var också en av mina bästa vänner.
· Lustgasen förstörde jättemycket för mig för jag kunde inte fokusera och jag tappade kontrollen.
· Epidural var inte så läskig som jag trodde.
Hej!
Nu är jag här! Kom i söndags och var så liten och söt. Mamma har fullt upp med att amma mig dygnet runt men hon bloggar så fort hon hinner!
Från den ena dagen till den andra
Nu är det inte många dagar kvar till BF, 3 närmare bestämt. Har inga känningar än så vi får väl se när det blir.
Vissa dagar är jag iaf väldigt rastlös och utan tålamod, vill att bebis ska komma nu. Jag vill bara att förlossningen ska sätta igång och vid minsta lilla känsla i magen tänker jag: "Ja nu så är det dags!". Längtar efter vår bebis och att få klä honom i alla fina kläder som väntar på honom. Att gå långa promenader med honom i barnvagnen och bara mysa.
Andra dagar är jag rätt nöjd med att vara gravid och känner att det inte är någon brådska (så länge han kommer relativt nära BF.) Mår rätt bra för tillfället och jag försöker njuta av att vara ledig. Den här tiden kommer inte tillbaka igen liksom. Att få gå och vänta, undra och längta samtidigt som bebisen sparkar för fullt inne i magen.
Hur som helst ska det bli spännande att se när han bestämmer sig för att titta ut!
13 veckors skillnad
Man blir lite storleksblind angående magen. Varje gång inför BM-besöket undrar jag om magen verkligen har växt? Men varje gång har den växt och när man jämför såhär så växer ju både den och jag! hehe
Uppdatering: Graviditeten
Är nu i vecka 38 vilket betyder att bebisen är färdigutvecklad. Allt är färdigt här hemma också så får min del får han gärna komma nu. Vagnen är här, bebisrummet är färdigt, allt är tvättat och jag känner mig redo. Nervös och pirrig men absolut redo=)
Graviditetskrämporna börjar komma smygande nu också. Kramp i vaderna natt och dag, blödande tandkött, halsbränna, illamående, ryggont och så den evigt otroliga tröttheten! Men jag ska väl inte klaga, får vara glad för att jag mått bra största delen av graviditeten, nu är det ju bara några veckor kvar.
Förlossningen då? Är faktiskt inte vidare nervös för den. Jag känner att jag har förberett mig så gott jag kan, gått kurs, läst på och haft mig. Det spelar ingen roll vad jag mer gör, resten kan jag inte förbereda mig för. Det jag tycker känns jobbigast är att inte veta när, var och hur det hela ska börja. Planeringsmänniska och kontrollfreak som jag ju är.
Har iaf börjat längta riktigt mycket efter min lille bebis nu!
Graviditeten just nu
Är nu i vecka 35 och börjar känna mig stor som ett hus. Jag kommer på mig själv med att pusta och stöna så fort jag rör mig. Börjar få problem med kläderna igen. Inget som riktigt passar. Mina jeans börjar bli för små över magen, får inte riktigt upp dom.
Mår mycket illa. Äter jag mår jag illa, äter jag inte mår jag illa. Samtidigt är jag mer sugen på bröd och socker nu än jag varit innan. Det är nog min kropp som säger åt mig att ladda upp inför förlossningen.
Utöver detta mår jag fortfarande bra. (Oftast, kan fortfarande inte röra mig för mycket utan att magen säge rifrån.) Inga andra direkta gravidkrämpor. Känner mig pigg och orkar hitta på lite mer sociala saker nu, så länge jag slipper röra mig så mycket.
Nu är det inte lång tid kvar och det börjar kännas lite pirrigt!
Kommer leva i dessa byxorna ju längre tiden går känner jag på mig. Supersköna mamma-mjukisbyxor från Ullared.
Mjölk - en räddare i nöden
Det finns en sak jag inte har kunnat leva utan under min graviditet. Mjölk! Den har räddat mig många nätter. Har vaknat och druckit möljk nästan varje natt under graviditeten.
I början vaknade jag av att jag var hungrig och mådde illa. Ett glas mjölk senare somnade jag lätt om igen.
Ett tag vakande jag varje natt med halsbränna. Ett glas mjölk senare och allt var bra igen.
På senaste tiden har jag inte kunnat äta utan att må illa, vilket har resulterat i att jag äter mindre än innan men dricker ännu mer mjölk!
När vi sov på hotell när jag var i v 29 vakande jag på natten (enligt min dygnsrytm, egentligen var nog klockan inte mer än 11) och mådde illa och hade halsbränna. Försökte somna om men började få lite smått panik efter en stund. Jag behövde ju min mjölk! Min snälla man fick springa ner till Burger King och köpa till mig. Sen kunde jag lugnt somna om igen=)
Hormoner
Har varit lite stolt och mallig över att mina hormoner har varit under kontroll hittils. Men vär vi byggde möbler för någon helg sen gjorde jag något som inte var likt mig. Det måste ha varit hormonerna som spökade!
Min man fick bygga alla möbler medan jag tittade på vilket jag inte tycker är jättekul. Jag älskar att bygga IKEA-möbler men magen sa ifrån som vanligt.
Efter en stund tänkte jag att jag iaf kan bygga lådorna som ska vara i sängen. Det var små delar och jag kunde sitta på samma ställe utan att behöva röra mig för mycket. Men när det var dags att sätta på botten på lådan upptäckte jag att jag hade byggt ihop den fel.
Jag blev jätteledsen och började gråta. Kände mig superdum och var så förtvilad över att jag inte ens kan bygga IKEA-möbler längre!
Inte riktigt likt mig. Kan bara skylla på homonerna!
Profylax kurs på RundoSund
Förra helgen var vi alltså på en profylaxkurs i Malmö på RundoSund. Vi åkte därifrån mycket nöjda med helgen även om det är svårt att riktigt förstå då detta är vår första förlossning.
I kursen ingick det mycket fakta och många övningar.
Vi börjar med faktan. En barnmorska ledde kursen och berättade väldigt sakligt och faktamässigt vad som händer under en förlossning. Vad som sker i kroppen, vad som sker i rummet, vad kan man förvänta sig, olika reaktioner och olika scenario som är vanliga. Hon visade tydligt med dockor och en hemmastickad livmoder. hehe
Huvudordet under hela helgen var AVSPÄND. Därför pratades mycket om hur man slappnar av. Vi fick avslappningsövningar att träna på.
Sen kommer vi till det viktigaste i profylaxen. Andningen! Vi gick igenom 4 olika viktiga andningar och vi fick öva på dem. Jag höll på att dö av skratt och hade svårt att fokusera inför 9 andra par!
För min mans del var det skönt med kursen då han såklart fick mycket konkret fakta att ta till sig. Han fick också många konkreta övningar han kan använda sig av för att "underlätta" för mig under förlossningen.
Så de närmaste månader ska det övas avslappning, massage och andning här hemma.
Det blir högsta betyg på kursen från oss just nu iaf. Sen får jag återkomma efter förlossingen om det var användbart eller inte!
It's a boy!
När vi gjorde RUL kunde man inte se på bebisen vilket kön den var, för den gömde sig lite. Jag ville så gärna veta! Men sen accepterade jag det ändå och det spelade mig ingen roll längre om jag visste nu eller sen. Men för cirka 2 veckor sen kände jag att jag inte kunde vänta längre, jag ville verkligen veta!
Så vi bokade in oss på ett ultraljud på Emmaultraljudskliniken i Malmö. När vi ändå var i gång lyxade vi till det med 3D-bilder.
Vi hade ingen sammarbetsvillig bebis denna gång heller då den låg med benen över ansiktet när det var dags att ta bilder. Jag fick upp och hoppa och akrobatisera så den skulle lägga sig på ett annat sätt. Till slut fick vi till ett par bilder där man ser lite av ansiktet.
Könet däremot var det inga problem med att se denna gång. Vi ska få en liten *trumvirvel* POJKE!
(Har bara positivt att säga om Emmakliniken. Liite i dyraste laget men personalen var vänlig och verkligen tillmötesgående. Dom drog över tiden med en kvart så att vi skulle få några bilder. Så jag är väldigt nöjd!)
