TanjaSelma

Jag och D brukar titta på film tillsammans. Det är vår grej liksom. Marvel-filmerna finns inte längre på Viaplay så vi väntar tills Disney+ släpps i sommar. Under tiden tittar vi på gamla filmer från min barndom. Senast i raden är Ghostbusters 1 och 2 och nya remake:en.

 

Måste säga att jag blev lite besviken på remake:en. Hela tonen i filmen är lite förlöjligande genetmot det två första filmerna. I originalen var Ghostbusters verkligen hjältar, som dagens superhjältar. Det kom fram ur röken och alla applåderade och hejade på dom till skillnad från nya filmen där det byggdes upp för succe men tog "humoristikst" tvärstopp med att någon snubblade eller klantade sig hela tiden.

 

Det var så klart roligt att se referenserna till originalen med gamla skådespelare som gästade, gamla spöken som kom tillbaka och högkvarteret. Men även här gjordes det på ett sätt som skulle vara roligt men mest hånade originalen.

 

I första originalfilmen går det från att ingen tror på spöken men så fångar Ghostbusters sitt första spöke. Sen följer en lång scen där man får se hur tidningar skriver om dom, dom gör reklam på TV, telefonen går varm, allt till Ghostbusters-låten. Man ser och känner hur dom går från något ingen tror på till kändisar och  New Yorks hjältar. Denna scen saknade jag i remake:en. Upplevde inte någonstans under filmens gång att tjejerna lyckades vända folkets tro till dom, utan dom var "underskattade" hela filmen igenom.

 

Så med andra ord, remake:en var en besvikelse även om det var kul med alla referenser till originalen.