Förlossningsberättelse
Natten till söndagen vakande jag av att vattnet gick. Ringde in till förlossningen som bad oss komma in söndagsmorgon för en kontroll. Jag somnade om men vakande ett par gånger under natten av värkar.
Söndag morgon åker vi in till förlossningen där de kollar bebisen ctg-kurva. Allt såg bra ut så vi fick åka hem igen och vänta på att jag skulle vara öppen 3 cm.
Vid halv 11 på söndagen börjar mina värkar ordentligt. Det kommer var 10:onde minut och vara strax under en minut. Jag jobbar mig igenom värkarna genom att sitta på en pilatesboll vid bordet med en kudde framför mig för vilo-pauserna. Jag använder mig av profylax-andningen. Jag har också en TENS-apparat fäst på ryggen.
Kl 5 på eftermiddagen kommer värkarna med 3-4 minuters mellanrum och är en minut långa.
Vi åker in till förlossningen och jag var öppen 3 cm så vi fick stanna. Fortsätter jobba mig igenom värkarna på samma sätt som hemma. Vid kl 7 är jag öppen 5 cm. Barnmorskan undrar om jag vill testa lustgasen för jag började bli lite trött och ville testa något annat. Sagt och gjort. Enda problemet var att man ska andas på ett annat sätt än profylaxandningen när det kommer till lustgasen vilket gjorde att jag tappade fokus totalt, blev också ”full” och kunde inte koncentrerara mig. Värkarna gjorde så mycket ondare och jag ville verkligen ha epidural. Fick epidural vid 8 och då var jag öppen 6 cm.
Nu börjar tiderna bli lite luddiga men ett par timmar senare har värkarna stannat av lite så jag måste upp och röra på mig. Då visar det sig på ctg-kurvan att ”D”-s hjärtljud gick ner. Det tog andra tester som visade lite halvdanna resultat. En läkare kom in och sa att dom kommer avbryta förlossningen och göra ett kejsarsnitt för bebisen var redo att komma ut nu direkt.
Här blev jag så ledsen och grät och var rädd att något var fel på bebisen.
Strax innan 12 natten till måndagen kom ”D” ut via kejsarsnitt. Han skrek till direkt vilket lugnade mig något. 10 min senare fick vi resutaltet på hans apgar-test vilket var 9, 10 och 10. Först nu kände jag mig lugn!
Såhär i efterhand har man så klart massa tankar och känslor angående förlossningen.
· Profylaxandingen hjälpte mig supermycket tyckte jag.
· TENS-apparaten var också en av mina bästa vänner.
· Lustgasen förstörde jättemycket för mig för jag kunde inte fokusera och jag tappade kontrollen.
· Epidural var inte så läskig som jag trodde.
