TanjaSelma

Idag blir lille M 1 månad. Det är fortfarande svårt att säga något om hans personlighet men jag börjar se lite mer och mer av vad jag tror är han liksom. 

 

Än så länge är han oftast en väldigt nöjd bebis och vi får användning för alla bebissaker. Han gillar att ligga i vagnen, babynestet, babygymmet och babysittern. Vaken som sovandes. I perioder under dagen vill han dock bara sova i famnen, oftast innan det är dags att vakna ordentligt för mat.

 

M ammar varannan timme i 10-30 min ungefär. Han väger nu 3300 och är 52 lång. Han har gått upp 1 kilo på 1 månad drygt! Han passar nu i sina 50 kläder även om dom oftast bli nerkissade eller kräks på. 

 

M ligger gärna och tittar sig omkring med stora vidöppna ögon.

 

Sugbehovet börjat blir större men han har inte riktigt bestämt sig för om han gillar napp eller ej.

 

Han har varit väldigt tyst av sig ända sen han föddes och och bara skriktigt ibland. Han har mest gnytt och gett ifrån sig missnöjda ljud. De senaste dagarna har han däremot skriktigt högt högt om det är nått.

 

Vi delade päron i bitar och blandade med kakao och lite vaniljpulver. Sen la vi på smuldeg (med dadlar) och in i ugn. Grädde eller vaniljssås till det. Så gott det smakade verkligen päron och krämig choklad. Vi gör ju sockefritt här hemma men jag tyckte inte det behövdes. Ni kan ju leta upp ert favorit äpplerecept och justera lite.

M blir 1 månad om några dagar och är fortfarande rätt nöjd och lugn. 

Jag återhämtar mig fortfarande från förlossningen (tur jag har två barn nu, gör aldrig om det haha,) och längtar efter att få bli mitt effektiva och produktiva jag igen. 

En kort liten update från oss. 

Underbart med syskonkärlek! Även om det är små korta stunder bara som D har tålamod med tråkiga lillebror.

Idag blir lille M 3 veckor. Det var varit 3 relativt lugna veckor från hans håll.

Första veckan spenderades på sjukhuset.

Andra veckan sov han mest i sitt babynest här hemma. Han vaknade för att amma varannan timme sen somnade han om.

Det var nu först tredje veckan han började vakna till liv lite. Sover fortfarande mycket men vill gärna sova på mig eller bli buren. Han är vaken och piggare lite mer under dagen ( och natten!) och har börjat ha lite ögonkontakt.

Han är fortfarande minus 2 veckor egentligen så svårt att säga något om personlighet på den lille mannen. Ska bli spännande att se om han blir en vilde som sin bror eller en lite lugnare version.

 

M växer och går iaf upp i vikt med en väldans fart. Sist vi vägde hade han gått upp 200 gram på 4 dagar. Han har efter 3 veckor växt i sina strlk 50 kläder vilka han drunknade i när han föddes. Hade tänkt köpa lite strlk 44 kläder men det hann jag inte. Vägde 2478 när han föddes och var 46 lång och är nu 50 cm lång och väger 3 kg. 500 gram till sen plockas bärselen fram=)

 

M ammar varannn timme oftast men ibland när han kommer in i djupsömn kan det gå 3 timmar mellan matningarna.

 

 

Efter lunch gick vi en promenad och plockade både äpple och päron. D ville att vi skulle göra paj till mellis så det gjorde vi så klart. Tog ingen bild men oj så god dem blev. Päron och chokladpaj. Kommer lätt göra den igen,redan imorgon kanske?

Jag känner mig relativt återhämtad så här 2 veckor efter förlossningen. Igår orkade jag gå en 2 timmars promenad med Sara i det varma, varma vädret. Skönt att komma ut och få röra på sig lite och skönt att få prata av sig lite om allt och inget!

 

Världens blekaste ben som inte sett solen på hela sommanre och en skrynklig tröja! Livet som 2 barns förälder!?

 

Ett par dagar efter att M kom till världen sa D att han ville åka till sjukhuset och titta på sin bror. Vi hade medvetet avvaktat tills han själv uttryckte att han ville. 

 

Nästa dag fick han ta på sig sin storebrortröja och ta med sin present till M och var redo. När han kom till sjukhuset var han så spänd och pirrig. Han ville genast hålla bebisen och pussade och klappade så fint.

Nu börjas det. Syskonmatchning och syskonkärlek!

Det hände grejor i trädgården den veckan jag var borta. D och mannen plockade 3 stora meloner bla. Vi har nu en kvar som ligger och mognar till sig.

Tomater plockar vi inför varje måltid. Testade att odla gula pärontomater i år och det var riktigt goda! Jag som inte ens tycker om tomater.

Björnbärsgrenarna hänger nere vid marken av alla björnbär.

Pumpa har börjat växa till sig.

Har redan plockat en 20 tal pysalis och det finns ännu fler på plantan.

En paprika har vuxit till sig och ska nu bli chokladbrun och på de andra plantorna börjar det komma små paprikor också.

Ärtor och morötter har vi skördat i mängder. Det enda som inte riktigt vill sig i år är våra gurkor. 1 äpplegurka har vi fått ihop. Väntar spänt för att se om det blir något av kiwano:n.

Det har varit ett bra år för att odla! Nästa år ger vi oss på det igen!

Nu kommer inläggen i fel ordning här. Innan man kan ligga på Bb måste man gå igenom en förlossning. Känner mig inte redo för det inlägget riktigt så Bb-tiden kommer först.

 

M föddes precis efter 35 fullgångna veckor. 1 h och 44 minuters skillnad mellan BB och Neonatal. Vi låg på BB i 7 dagar med neonatalvård. Dagarna var fulla med kontroller och provtagningar. 

Alla sa redan när han kom ut att detta är en stark "35a" och det blir inga problem med honom, dessutom kunde han suga och amma direkt vilket är rätt ovanligt tydligen. Trots detta var det rutinkontroller hela dagarna, temp togs 2 gånger om dagen, vägning varje dag, olika blodprov, blodsockertest innan matning, värmebädd och solbädd mot gulsot. Amma och pumpa var 2-3 timme för att få igång mjölken samtidigt som jag sondmatade för att han inte orkade vara vaken långa stunder. Detta tog cirka 2 timmar varje gång så det fanns inte så mycket tid över. Resten av tiden skulle vi ligga hud mot hud.

 

Jag snittade 3 timmars sömn per dygn de första dagarna och var helt yr av sömnbrist till slut.

 

Var själv största delen av tiden och det blev rätt ensamt med alla känslor. Dels inför ny bebis och dels all oro inför varje test.  Tredje dagen kom baby blues ungefär samtidigt som D började uttrycka att han saknade mig hemma och undrade varför bara M fick vara med mig. Mitt hjärta brast och jag bröt ihop lite. 

 

Det jobbigaste var sondmatningen. Slangen störde M så mycket och varje gång vi rörde slangen tyckte han det var obehagligt. Han kräktes massor varje gång vi sondmatade i början och personalen ensvisades med att mata hur mycket som helst. Till slut kom vi överens om att jag skulle amma och så skulle vi sondmata mindre mängder. M vande sig efter några dagar och vi kunde ge mer och mer mat.

 

Då var det dags för gulsoten att ta över. M hade värden över 300 och behövde ligga i solbädd med "solglasögon" för ögonen hela tiden förutom vid amning. När de plockade in allt kändes det jättejobbigt men som tur var gillade M det och låg och sov största delen av tiden.

 

7 långa dagar på sjukhuset, dock är jag ändå glad att M är så stark som han är och att allt bara var rutinundersökningar och åtgårder. Samtidigt så var allt nytt för denna mamma och jag behövde vänja mig vid alla nya saker!